Den undergörande ikonens avresa från Ryssland.
I mitten av oktober (red.1919) informerade General Kutepov biskop Theophan (Feofan), som då var ansvarig för Kursk stiftet, att Kursk tillfälligt måste överges av det friviliga gardet och uppmanade honom att lämna staden och gå söderut.
Biskop Theophan tog då tåget till Belgorod tillsmmans med klostrets föreståndare biskop Jerome (senare ärkebiskop i Detroit) och de friviliga från prästerskapet. Den heliga ikonen välsignades att följa med munkarna från Znamenskij-klostret till staden Oboyan, som ligger 60 mil söder om Kursk, dit har ikonen sedan länge varit inbjuden. Skulle fronten närma sig Oboyan beordrades de att åka med ikonen till Belgorod. Munkarna som reste med ikonen var föreståndaren för klostret i Korennaja Pustyn ärkebiskop Varnava, prästmunkarna Aristarchus, Smaragd, Herman, Hermogenes, Eleazar, Michael, Augustine, ärkediakon Ioannikij och fyra ytterligare diakoner. Övriga bröder beslutade att stanna i Kursk.
Före ikonens avresa, hölls en bönestund med Guds Moder akathistos. Exakt klockan 9 på kvällen, den 31 oktober 1919 lämnade Den Undergörande Ikonen Znamenskij-klostret.
I länstaden Oboyan fick de nattligt skydd i ett lokalt manligt kloster. Samma dag efter liturgin fortsatte de sin resa, för att undvika att falla i röda armens händer.
Efter en extremt svår resa på tre dagar nådde munkarna med Den undergörande ikonen Belgorod och ställde upp den med biskop Theophanes välsignelse i klostret, där relikerna efter St. Joasaphos (sv.Iosaf) vilade. Ikonen stannade där i ungefär två veckor. Under hela den tiden besökte ikonen Belgorods medborgars hus, som om ikonen ville säga adjö till sitt fosterland i Kursk. Den 18 november, i en separat tågvagn, lämnade ikonen Kursk och reste vidare till Taganrog, dit den kom fram den 20 november, inför firandet av Den Saliga Jungfrun Marias Tempelgång.
Varje år besöker ikonen alla församlingar av den Ryska Kyrkan Utomlands och nyligen även församlingar i Ryssland
Heliga Ikonen av Guds Moder av Kursk Roten "Tecknet"
Nästa uppehåll: Taganrog, Rostov, Ekaterinodar, Novorossijsk. Munkarna som åtföljde ikonen fick ofta svälta och frysa.
Slutligen den 1 mars 1920, med fartyget "St. Nicholas", lämnade Den undergörande ikonen av Kursk tillsammans med biskop Theophanes och de munkar som inte ville skiljas från den Rysslands kust och avreste från Novorossijsk via Konstantinopel och kom så småningom till Thessaloniki. Den 2:e april anlände ikonen den antika huvudstaden i Serbien, staden Nis, där den möttes med stor högtidlighet av den serbiska biskopen Dositheus av Nis tillsammans med prästerskapet och mycket folk. Biskop Dositheus var en stor vän till det ryska folket och förblev så fram till sin död. Han dog som Metropolit Zagrebski under andra världskriget.
General Wrangel, försvarade den sista lila fria marken Krim efter evakueringen från Novorossijsk med hjälp av handfull soldater-patrioter. Efter flitig begäran från General Wrangel, hade Den undergörande ikonen av Kursk kommit dit från Serbien för att uppmuntra soldaterna. Ikonen kom till Krim med ångaren ”St. George" den 14:e september 1920, dagen då Det Heliga Korsets Upphöjelse firades. Krim plågades svårt vid den tiden och de svarta molnen av bolsjevismen täckte över det ryska landet. Tillsammans med resterna av armén, och med alla som ville lämna Krim och komma till främmande land, bort från bolsjevikerna, lämnade Den undergörande ikonen det ryska landet med fartyget "General Alexejev" den 29 oktober 1920, nästan exakt ett år efter avresan från Kursk. Denna gång blev det för en lång tid.
De kommande 25 åren bevarades ikonen vördnadsfullt i Jugoslavien. Under andra världskriget utsattes Belgrad för hård bombning, hela kvarter förstördes och många människor dog under ruinerna. Det noterades att inte bara alla tre ryska kyrkorna i Belgrad, utan även de hus, där Den heliga ikonen bjöds in för bönestunder, skonades.
1944 fortsatte Den undergörande ikonen sin resa till väst: Wien, München, Genève, igen München och slutligen USA – Novaja Korennaja Pustyn.
Gudomlig upptäckt av ”Kursk-Rot” Ikonen.
På 1200-talet blev staden Kursk ödelagd av horder av Batu och förvandlades till ett skogsområde. En av jägarna märkte oavsiktligt en ikon som låg på marken vid trädets rot, vänd ner mot marken. Jägaren plockade upp den, och omedelbart trängde vatten upp ur en källa. Det hände den 8:e september 1295. På denna plats byggdes ett kapell. Folket började dyrka helgedomen, många mirakel skedde. En präst som hette Bogolyub bosatte sig där, prästen började missionera. År 1383 plundrade tatarerna ännu en gång Kursk-regionen. De satte prästen i fångenskap och försökte bränna kapellet. Men kapellet tog inte fyr. Tatarerna rusade då mot Bogolyub, misstänkte honom för magi, slet till sig den heliga ikonen, högg den i två delar och kastade delarna åt olika håll, och brände kapellet. I fångenskapen försökte de tvinga prästen att konvertera till en främmande religion, men han bad fortsatt till Guds Moder, och hon övergav honom inte. En dag besökte den ryska Tsarens ambassadörer från Moskva Khanen, efter att ha hört en bekant sång, kände de igen den ryska prästen i den gamla herden. Ambassadörerna löste ut prästen från fångenskapen. Så återvände Bogolyub till sin plats, där han fann den ituslagna heliga bilden. Han lade de två delar tillsammans, och de växte omedelbart samman, så tätt att nästan inga spår av delningen finns kvar.
Sena tillägg.
År 1597 framlade Fyodor Ivanovich av Moskva med patriarken Job (Iov) tillsammans med adelsmän och armén en bön framför ikonen. Det beordrades att man skulle komplettera bilden vid den övre delen av ikonen med avbildning av Herren Sebaot och Den Helige Anden som kommer ut ur honom och med bilden av Gamla testamentets profeter med rullar i händerna på sidorna.
Med den kejserliga ordern blev ikonen dekorerad med en risa av förgyllt silver med pärlor och ädelstenar. Därefter återlämnades ikonen, och i kapellets ställe grundades ett klostret. Samma år byggdes kyrkan "Livskällan" över källan som bildades när ikonen hittades. Klostret döptes till Korennaja Pustyn.
Läkning av den unga Prokhor (Den helige Serafim av Sarov).
Under år 1767, den 9:e fredagen efter påsk, avgick en procession med den undergörande ikonen av Kursk-Rot "Tecknet" från Znamenskij-klostret mot Korennaja Pustyn. Processionen hamnade mitt i en kraftig regnskur och var tvungen att ta in på närmaste gård, gården tillhörde Agafia Fotievna Moshnina, änka efter en byggmästare Isidor Ivanovich Moshnin. Agafia Fotievnas son, den 9-årige Prokhor (blivande - St. Serafim), var då sjuk och så mycket att de inte hoppades på hans återhämtning.
Strax innan såg pojken Guds Moder i en dröm, som lovade att läka honom. När processionståget var på deras gård bars pojken till ikonen "Tecknet". Han återhämtade sig därefter snabbt. På så sätt blev Kursk-ikonen av Guds Moder kopplad till det stora Ryska helgonets liv, som spelade en så viktig roll i Rysslands framtida öden.
Stöd till Ryska soldater.
År 1684 beordrade furstarna och stora hertigar, John Alekseevichey och Petr Alekseevichey att ta ikonen till " det stora regementet", dvs armén. Det "stora regementet" nådde Krim och satte ett stopp för de tatariska raiderna på den ryska marken. På det sättet deltog den undergörande ikonen av Kursk i den slutliga elimineringen av den tatariska faran för Ryssland.
År 1812 skickade medborgarföreningen i Kursk an avbild av den heliga ikonen till greven Kutuzovs armé. Bilden har satts in i en risa av förgyllt silver. Greven Kutuzov var väldigt tacksam för att få finnas under himmelens drottnings beskydd.
Explosion i Znamenskij- katedralen
Det vördnadsfulla firande av den heliga ikonen av Kursk den 8:e mars 1898 lockade uppmärksamheten hos socialistrevolutionärer. Under nattmässan i Znamenskij-katedralen lade de omärkligt ett explosivt föremål vid foten av ikonen. Men ett mirakel skedde! Bombens mekanism slog till med stor fördröjning, när det inte fanns någon i rummet. Vid klockan två på natten hände en fruktansvärd explosion. Explosionsstyrkan slog i stycken en guldpläterad baldakin av gjutjärn ovanför ikonen. Marmorbasen blev sönderslagen i flera delar. Väggen förstördes och sprack. Alla fönster i katedralen och i övre kupolen var krossade. Men ikonen av Gud Moder "Tecknet" förblev mirakulöst oskadd.
Chekisterna stal ikonen 1918.
Den heliga ikonen och dess avbild, stals båda från Znamenskij-katedralen 1918. Det hände onsdagen den 11:e april, under den 6: e veckan i fastan. Folket var mycket ledsna. Inte långt ifrån klostret fanns det en gammal brunn, utgrävd enligt legenden av den helige Theodosius (prepodobnij Feodosij), och kallades därför Feodosievskij. En dag gick en fattig kvinna förbi brunnen och väl märkte en gammal säck fylld med någonting. I hopp om att hitta lite mat tittade den hungriga kvinnan i säcken. I den var två träikoner av Guds Moder ”Tecknet” utan överdraget. Ikonografer Grigorij Shuklin, som tecknade av den andra bilden, kände genast igen originalikonen av de två ikonerna på dess ålderstecken och på det ärr som fanns kvar efter tatarens hugg år 1385.
Den heliga ikonen blev omedelbart klädd i en extra, mycket enkel risa av silver med blå emalj, som klär den än idag.